Stenshammars Slott. Av Eric Hagström, 1976.

Graverad av Eric Hagström 1976, signerad "EH" vid trädstammen till vänster. Brons 59 x 43 mm. Vikt 59,3 gram.

STENSHAMMARS SLOTT
Stenhammars slott är ett slott i Flens socken i Flens kommun, Södermanland. Huvudbyggnaden består av en stenlänga i två våningar med flera torn och uppfördes 1658 troligen efter ritningar av Jean de la Vallée och fick sitt nuvarande utseende på 1800-talets mitt genom arkitekt Abraham Nyström. Delar av fasaden renoverades 2003.

Stenhammars gods omfattar 2 000 hektar mark, varav 1 200 hektar består av skog. Godset ägs av staten och arrenderas av H.M. Konungen. I dag bedrivs modernt jord- och skogsbruk på egendomen. På Stenhammar har man sedan 2005 en omfattande djurhållning med ekologiska förtecken och avelstjurar av raserna Simmental och Angus. Utöver själva huvudbyggnaden finns här ett stort fastighetsbestånd bestående av ett 150-tal byggnader. Officiella visningar av egendomen förekommer ej.

Historia
Egendomen är känd sedan 1300-talet, under namnet Slädhammar eller Slätthammar. Egendomen är belägen vid en vik i sjön Valdemaren. Godset ägdes strax före och i början av unionstiden av Laurens Birgersson (Lilje) och därefter av hans son Ingevald Laurensson Lilje. På 1500-talet tillhörde det Jöns Arp, sedan sonen Erik Jönsson Arp och därefter rikskammarrådet Schering Eriksson Arp. Genom hans dotter Carins giftermål med Johan Jöransson Rosenhane kom Stenhammar till släkten Rosenhane. Deras son Johan Rosenhane lät bygga den nuvarande huvudbyggnaden 1658 och då ändrades också namnet till Stenhambra. Arkitekt var troligen Jean de la Vallée.

Den äldsta avbildningen av Stenhammar finns på en uppmätningskarta över godset från 1685, upprättat av lantmätaren Erich Anger. Huvudbyggnaden är även avbildad på 1690-talet i Suecia antiqua. Vid reduktionen fick Johan Rosenhanes änka lämna Stenhammar. Det tillföll landshövdingen, friherre Leonard Ribbing af Zernava, på grund av dennes fordran på kronan. Det tillhörde därefter sonen, presidenten Conrad Ribbing, 1671–1736, och dennes dotter Beata Katarina, den av Olof von Dalin besjungna "Carin, som Stenhammar eger". Hon var gift med landshövdingen, friherre Gabriel Falkenberg, och ärvdes av sin dotters son, friherre Gabriel Falkenberg af Trystorp, född 1781, död ogift 1824.

Det Rosenhanska stenhuset var en förhållande liten byggnad som liknade en palladiansk lantvilla eller ett franskt lustslott. Omkring 1750 var det dags för en större utbyggnad och omgestaltningen av corps de logi som nu fick en huvudsakligen rektangulär grundplan genom tillbyggnader i vinklar. Mittornet med sin karakteristiska huv fick dock vara kvar. Efter förfall under 1700-talets slut renoverades slottet åter i mitten av 1800-talet då grosshandlaren Anders Petter Söderberg var ägare. Han köpte Stenhammar 1809. Under hans tid fick huvudbyggnaden i stort sett sitt nuvarande utseende. Till arkitekt och byggmästare anlitade man den vid tiden mycket kände Abraham Nyström.

Efter Anders Petter Söderbergs död 1832 ärvdes egendomen av dottern Maria Charlotta, 1824 gift med sedermera landshövdingen, friherre Robert Fredrik von Kræmer. Deras son, hovmarskalk Robert von Kræmer, ärvde slottet 1870. Liksom sin morfar lade han ner stor möda på att förbättra godset. I sina minnesanteckningar uppförde von Kræmer minutiöst alla ombyggnader och förändringar som han lät genomföra. När han fattade sitt beslut att donera Stenhammar efter sin död till hertigen av Södermanland gjorde han det med gott samvete att ha skapat en värdig bostad.