Sigismund (1592-1599). Uppsala Möte 1593 - en av de viktigaste händelserna i svensk historia.

Kunglig medalj av Axel Wallenberg över Sveriges konung Sigismund och Uppsala Mötes beslut 1593 där den protestantiskt-lutherska läran slutgiltigt antogs som Sveriges statsreligion - såväl kyrkligt som i nationellt hänseende en av de viktigaste händelserna i svensk historia.

Modellerad av skulptör Axel Wallenberg (1898-1996) 1978, signerad "Wallenberg". Brons 40 mm. Vikt 43,5 gram. Mycket bra skick! [Referens: Saknas i Sveriges Kungliga Medaljer].

Åtsida: Kung Sigismund och texten "SIGISMUND", "R . S" (Rex Svecia), "1592-1599".

Frånsida: Protokollet för Uppsala Mötes beslut 1593 med namnteckningar och sigilll (originalet på pergament förvaras idag i Riksarkivet). Omskrift "UPPSALA MÖTES BESLUT 1593".

UPPSALA MÖTE 1593
Uppsala möte betecknar den lutherska reformationens slutliga stadfästande i Sverige. Detta är av fundamental betydelse för Svenska kyrkans historia och bygge, och är i såväl kyrkligt som nationellt hänseende en av de viktigaste händelserna i svensk historia. Mötet markerar det slutgiltiga brottet med den katolska kyrkan i Rom efter decennier av gradvisa förändringar i dess riktning.

Under företrädaren Johan III:s tid hade denne tvingat Sverige till ett närmande mot påvens katolska lära genom sin egenförfattade gudstjänstordning Liturgia. När han dog fruktade många att kotolskt uppfostrade efterträdaren Sigismund skulle göra ytterligare närmanden mot Rom och helt återinföra katolsk tro i Sverige.

Den protestantiskt övertygade hertig Karl sammankallade det mest lärda prästerskapet i riket (4 biskopar och 300 präster) för att definitivt förhindra att katolicismen skulle återinföras med Sigismund. Mötet öppnades 1 mars 1593 och behandlade läran och ceremonierna i sin helhet.

Redan 5 mars hade man förenat sig om att Sverige fortsatt skulle vara ett land med en luthersk bekännelsekyrka, och att den oförändrade augsburgska bekännelsen en gång för alla skulle stadsfästas. Ordföranden biskopen Petrus Jonae klubbade och hälsade beslutet med de välkända orden: "Nu är Sverige blivet en man och alle have vi en Herre och Gud".

Främmande trosbekännare skulle inte kunna erhålla ämbeten i riket, så den blivande kungen (den katolske Sigismund) skulle nu vara tvungen att bekräfta mötets beslut vid sin kröning.

SIGISMUND (1592-1599)
Sigismund, född 20 juni 1566, död 30 april 1632, var som Sigismund III Vasa kung av Polen och även kung Sigismund av Sverige (1592-1599).

Efter fadern Johan III:s död 17 nov 1592 anlände Sigismund (då kung av Polen) till Stockholm med sitt följe 30 sept 1593 för att förhandla med hertig Karl och de svenska ständerna hur han skulle förhålla sig för att bli kung över Sverige.

Sigismunds löften till ständerna
Han förmådde inte genomdriva sitt krav att katolikerna skulle tillerkännas religionsfrihet och han måste före kröningen avge försäkran att fasthålla vid Uppsala mötes beslut att den protestantiskt-lutherska läran som Sveriges enda tillåtna statsreligion ska gälla.

Han accepterade, men nedlade samtidigt en hemlig protest mot dessa medgivanden. I protesten (som idag förvaras i det påvliga arkivet i Rom) förklarade Sigismund att han till följd av sina undersåtars sammansvärjning och sina krigsmäns fåtalighet tvingats medge vad som var rakt motsatt hans syften. Han lovade också att när han väl fått makten över Sverige skulle han införa katolsk gudstjänst i landet. Detta var hans förklaring och hans löfte gentemot påven för att deras förbund inte skulle rasa samman.

Löftena bryts direkt efter kröningen i Uppsala 19 feb 1994
Sigismund bröt omedelbart sina löften när han från kröningen återkom till Stockholm. Återigen lät han hålla katolsk gudstjänst, och med katolska anhängare störa de lutherska gudstjänsterna.

Sigismund stod utan verkliga maktmedel
Före sin avresa från Sverige i juli 1594 försökte han splittra den svenska regeringsmyndigheten mellan hertig Karl, riksrådet och de kungliga ståthållarna för att stärka sin egen makt, men detta misslyckades. De polska ständerna stödde diplomatiskt hans rätt och anspråk genom en stor beskickning till Sverige 1596. Slutligen samlade han sig till en kraftansträngning och beslutade sig för en väpnad expedition till Sverige 1998.

Sigismund avsätts 24 juli 1599
Sedan Sigismunds armada satt sig i besittning av Kalmar började förhandlingarna mellan Sigismunds sändebud och hertig Karl. Tvisten måste dock lösas med maktspråk. Sigismund led ett avgörande nederlag i slaget vid Stångebro 25 sept 1598. Sigismund gav efter för hertigens samtliga fordringar för att få fortsätta regera Sverige.

Men Sigismund bröt omedelbart fördraget och avseglade till Danzig och påbörjade planer på handelsblockad mot Sverige och rustade återigen för att undsätta sitt fäste i Kalmar. Men Kalmar föll dessförinnan i hertig Karls våld, och före årets slut var samtliga Sigismunds fästen kuvade. På riksdagen 24 juli 1599 blev Sigismund avsatt.

AXEL WALLENBERG (1898-1996)
Axel Gereon Wallenberg, född 22 maj 1898 i Nässjö, död 14 jan 1996 i Danderyd, var en svensk skulptör, medaljkonstnär.

Han började utbilda sig i bokföring vid Borgarskolan i Stockholm, men övergick till konststudier, först med kvällskurser på Tekniska skolan och senare på Althins målarskola samt Edward Berggrens och Gottfrid Larssons Konstskola. Han fortsatte därefter sina skulpturstudier för Carl Milles vid Kungliga konsthögskolan 1922-1927. Därefter följde studieresor runt om i Europa. Carl Milles och Wallenberg blev nära vänner, samarbetade och delade ateljé under flera år.

Han arbetade i de flesta skulpturmaterialen. och utförde även medaljer och minnespenningar bland annat över den svenska undsättningsexpeditionen till Spetsbergen 1928, Stockholmsutställningen 1930 och riksdagens 500-årsjubileum 1935 samt medaljer för Milles 70-årsdag och Gustav V:s 90-årsdag. Ett av Wallenbergs sista uppdrag var jubileumsmedaljen över Sverige och USAs 200-åriga vänskap nationerna emellan 1976, och några kungliga konstmedaljer 1978.