Wahlquist, Vilhelm (1862-1945). Apotekare. Till minne, 1952.

Minnesmedalj över Vilhelm Wahlquist (1862-1945), apotekare, genomförde 1889-1893 det frivilliga skytteväsendets organisation och var en ledande kraft där.

Graverad år 1951 av Gösta Carell (1888-1962), signerad "CARELL - 1951" i halsavskärningen. Ingående i Stockholms-Tidningens personmedaljserie för framstående personer inom tidningssfären/svenskt sportskytte. Utdelad av Stockholms-Tidningen i samband med Riksskyttetävlingen 1952. Brons, 40 mm. Vikt 34,5 gram.

VILHELM WAHLQUIST (1862-1945)
Vilhelm Wahlquist, född den 16 juli 1862 i Uppsala, död den 6 januari 1945 i Adolf Fredriks församling, Stockholm, var en svensk apotekare.

Wahlquist blev farmacie kandidat 1884 och avlade apotekarexamen 1890. Samma år tog han anställning vid apoteket Vasen i Linköping samt kort därpå vid apoteket Bävern i Stockholm. Han blev 1903 sekreterare i Centralstyrelsen för Svenska farmaceutförbundet, tillhörde Farmaceutiska föreningens styrelse 1894–1899 och blev dess sekreterare 1904. Från 1903 utgav han Farmaceutisk revy. Han skrev bland annat Farmaceutiska föreningens historia 1861–1911 (1911). Wahlquist genomförde 1889–1893 det frivilliga skytteväsendets organisation och var där en ledande kraft. Från 1924 redigerade han Sveriges skyttetidning. Vilhelm Wahlquist är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.

SVENSKA SKARPSKYTTERÖRELSEN 1860-1890 (en civil frivillig försvarsrörelse)
...som ledde fram till ALLMÄN VÄRNPLIKT 1901 och till dagens SPORTSKYTTEKLUBBAR.
Initiativtagare till den svenska skarpskytterörelsen var några kända publicister – Viktor Rydberg och Sven Adolf Hedlund i Göteborg, samt August Blanche och Lars Johan Hierta i Stockholm. Det var samma män som stred för representationsreformen, för allmän rösträtt, för folkhögskolorna och för allmän värnplikt.

Sveriges försvar ansågs av initiativtagarna vara för svagt, och försvarsviljan upplevdes som dålig. Istället för den gamla indelta yrkesarmén ville man ha allmän värnplikt och en frivillig folkbeväpning efter samma mönster som i Schweiz.

För vissa myndigheter tedde sig denna folkbeväpning som nära nog samhällsfarlig. Konservativa tidningar spådde att "vid tillfällen av politisk agitation dessa beväpnade corpser skulle kunna utöva terrorism mot andre samhällsmedlemmar", och att vi skulle "få till oss överflyttade de amerikanska scener, där revolvern utgör det mest begagnade argumentet mot olika tänkande".

Efter något besinnande beslutade sig dock regeringen för att hälsa den frivilliga nationalbeväpningen välkommen. Det skedde genom en kungörelse av den 8 mars 1861. Skarpskytterörelsen växte sedan lavinartat. Det blev en verklig folkrörelse, några lokala eldsjälar tog ledningen, och skytteintresserade män från alla samhällsklasser anslöt sig. Med myndigheternas stöd anlades skjutbanor och övningsplatser. Redan 1864 fanns det 239 föreningar med över 33 500 medlemmar. Föreningarna hade ofta även en egen musikkår och manskör.

Efterhand började hänförelsen för skarpskytterörelsen att svalna, och många skyttar tröttnade på de militära formerna samt ville se en friare idrott. Vid slutet av 1800-talet omvandlades skarpskytteföreningarna till civila skytteförbund.

STOCKHOLMS-TIDNINGENS / SVENSKA DAGBLADETS RIKSSKYTTETÄVLING (1923-)
Stockholms-Tidningens riksskyttetävling på hemortens banor arrangerades första gången 1923 och blev Sveriges mest omfattande skyttetävling och har haft en mycket stor betydelse
för höjande av skjutskickligheten.

Anledningen till tävlingens instiftande var en omröstning bland Stockholms-Tidningens läsare om den förnämsta idrotten, där skyttet fick högsta röstetalet. Tävlingen utformades av
bl.a R. Törnebohm, H. Kjeller, M. Johansson (Fritzing) och Mauritz Eriksson. Den skulle vara en ren precisionsskjutning.

När Stockholms-Tidningen gick i konkurs 1966 tog Svenska Dagladet över initiativet, vilka ända fram till idag har arrangerat tävlingen. År 2022 arrangerades tävlingen för 100:de gången.

GÖSTA CARELL (1888-1962)
Gustaf (Gösta) Imanuel Carell, född 21 maj 1888 i Stockholm, död 1962 i Stockholm, var en svensk medaljgravör.

Han var son till kontrollören Gustaf Carell och Ida Nilsson, och gift första gången 1914 med Emmy Bogstrand och andra gången 1942 med Hjördis Moberg. Carell studerade vid Tekniska skolan i Malmö och anställdes efter avslutad skolgång vid Skånska Cementgjuteriets ateljé för fasaddekorationer 1910.

Han studerade därefter en kortare tid för Bissen den yngre i Köpenhamn. Han vistades i Amerika 1913–1920 och var där verksam vid Victor David Brenners medaljateljé 1916–1919 samtidigt bedrev han studier vid Cooper Union och School of Beaux Arts.

Han återvände till Malmö 1920 och bosatte sig 1922 i Stockholm där han arbetade med större reliefer till gravvårdar, han debuterade som medaljgravör 1925 med medaljen över Frithiof Lennmalm.

En retrospektiv utställning med Carells medaljer visades på Kungliga myntkabinettet 1945 samt på Malmö museum och Nationalmuseet i Köpenhamn 1946. Carell är representerad vid Uppsala universitetsbibliotek och Nationalmuseum samt med nästan hela sin medaljproduktion vid Kungliga myntkabinettet i Stockholm. Carell är begravd på Bromma kyrkogård.